ODJUREN

Bitchi & Shequila

Picasso & Pumpkin

Tempesta Sib

Hrim

Lumina

"Lillen"

Rocky

Pablo

Tomas

Annie

Ögonen jag föll för

Indy som liten

Indy i Sverige

Havanna

Mina råttor var mig väldigt kära. Min första råtta, Litos född -94, kommer alltid ha en särskilt plats i mitt hjärta. Han älskade att gosa, men framför allt att hoppa hinder. Ställde jag upp en bana med hinder sprang han och hoppa dem alla! När han dog var det faktiskt min råtträdda mor som undrade om jag inte skulle skaffa en ny. Absolut! Vi åkte till zooaffären och köpte en liten albinohane som fick namnet Romeo. Romeo blev senare utlånad för betäckning, tyvärr hann en annan hane före men jag bestämde mig ändå för att ta två hanar från kullen, Robin Hood och Picasso. Robin Hood blev inte äldre än ca 1 år så då köpte jag en liten agoutihane som sällskap till Picasso. Han fick namnet Pumpkin. När de båda hade gått bort bestämde jag mig för att ta en paus då jag hade så mycket med skola och hästar. Men någon dag hoppas jag att det ska finnas tid och plats för nya råttor.

Det är dock hästar och hundar som intresserar mest. Min första, och enda, egna häst fick jag i nov -98. Jag praktiserade i ett travstall vid Örebrotravet. I stallet fanns en inhyrning som jag sedan fick reda på skulle till slakt. Jag ringde min mor och några dar senare var hästen min. Tempesta Sib, som hästen hette, var allt jag inte ville ha, han var stor, brun och outbildad. 

Efter många tårar, mycket envishet och träning är Sib idag en trevlig rid- och körhäst. Vi har sen sommaren -03 tränat för M. Holst. För mer läsning om Sib klicka här!

Jag har sen jag skaffade Sib även hunnit med ett par foderhästar. Nadja var min syster Sandras sköthäst som vi hade på foder ett tag. Det var ett connemara-sto född -78. Därefter var det Hrim, en ung korsning island/shettis. Hrim och jag kom dock aldrig riktigt överens, han var ovillig att lyfta hovar, stå still när man borstade, vara själv i stallet. Hans besök blev inte särskilt långvarigt. Jag bestämde mig då motvilligt för att köpa en shettis som sällskap till Sib, men i sista stund blev jag erbjuden av en kompis att ta en av hennes vbl. travare på foder. Lumina var då 4 år och kanontrevlig på alla sätt. Hon blev kvar några månader för att sen bytas ut mot "Lillen" okt -03, en vbl. travare född -82. "Lillen" är mig mycket kär och har nu fått flytta med mig till Vingåker efter att ha haft lillasyster som matte i ca 1,5 år. 

Sommaren -05 flyttade lilla Rocky in, han var då bara 8 veckor gammal och tillräckligt söt för att tom. jag skulle smälta. Jag har aldrig velat ha någon valp då de innebär mycket jobb och passning. Men husse ville ha en jaktkompis så så fick det bli. Det visade sig snart att vara med valp inte alls var så farligt som alla säger. Efter ca tre dar sov han nätterna igenom och rumsren var han från första stund. På dagarna var han med med ute i stallet. Rocky växer så det knakar och är redan en rejäl liten hund. Han har ett stort självförtroende och är väldigt självständig så på senare tid har han börjat testa matte ordentligt, struntar att komma när man ropar, gör egna utflykter under promenaderna, rymmer till grannen...

Rocky behövde inte vara ensam hund många veckor. Jag har haft en fosterhund (Pablo) tidigare från S.O.S Animals och nu när jag hade möjlighet ville jag passa på att hjälpa till. Våran första fosterhund blev Tomas, en lugn och mycket trevlig vinthund på ca ett år. Rocky var varken hälften så stor eller gammal som Tomas men tyckte det var jättekul med en kompis och tog varje tillfälle i akt att bita Tomas i ben och öron. Tomas stannade endast en vecka innan han flyttade till sitt nya hem i Linköping. 

Nästa fosterhund blev Annie, en ettårig schäferkorsning. Annie var överallt hela tiden, slickade en så fort hon fick chansen för att visa sin undergivenhet. Men hon var ljuvlig och efter en tid började hon lugna ner sig. Livet i hundgård hade nog varit stressande för den lilla tjejen. Jag önskar de nya ägarna all lycka, det är verkligen en toppenhund de fått tag på!

När Annie hade åkt kändes det väldigt tomt, hon hade verkligen skämt bort mig med kärlek. Jag och pojkvännen hade kommit överens om att efter Annie skulle vi lugna oss med fosterhundar ett tag. Men efter några dar var jag återigen inne på hemsidan. Jag fastnade direkt för en unghund vid namn Thunder. Jag mailade min kontaktperson och fick reda på att han hade sjukdomen leishmania och därför inte var aktuell för adoption. Jag lät det gå men jag kunde inte glömma de där ögonen så efter ett tag frågade jag om det inte gick att ta honom trots allt. Jodå, och två veckor därefter klev han av planet här i Sverige! Jag blev kär vid första anblicken. Han var så stor men ändå valpig, smal och fortfarande groggy efter flygresan.

Thunder har nu fått byta namn till Indy, han har gått upp några kg och börjar se ut som en riktig hund. Men de där stora tassarna kommer han nog aldrig växa i! Indy och Rocky busar mest hela dagarna, på promenaderna springer han lös, men komma på kommando det gör han inte, det finns ju så mycket annat som intresserar! Inne är han dock en väldigt lugn och behaglig hund som inte gör mycket väsen av sig. Han kommer gärna och lägger huvudet i mattes eller husses knä för lite kel. Indy och hans bror Brando kom till Sverige samtidigt. Genom byrackor.se har jag fått kontakt med Brandos ägare. Det är kul att att kunna jämföra de båda bröderna. Brando är till utseendet mycket mer schäferlik.    

I okt -95 bestämde jag mig för att göra mig av med kaninerna Bitchi och Havanna, som då varit i familjens ägo i ca 4,5 år. Jag hade tyvärr varken den tid eller det intresse som de förtjänade. De har nu flyttat till en dam utanför Katrineholm och fått ytterligare kaninsällskap.

Jag ska försöka att inte skaffa mig fler djur nu utan ägna mer tid till de jag har i stället. Men det är svårt när man är inne på olika hjälporganisationers hemsidor och ser alla djur som desperat behöver nya hem...